Förra veckan hade vi hyrt in en duo att spela live musik på jobbet som underhållning åt åldringarna och en dam önskar en låt som hon tycker så mycket om. Duon uppfyller hennes önskan och sjunger ”Glömmer du så ska jag alltid minnas”. Damen är dement och hennes man lever inte längre. Efter att de spelat låten klart märker jag att hon har tårar i ögonen och hon är så glad och tacksam över att ha fått höra just den låten att hon går fram och ger dem varsin kram. Jag kan bara föreställa mig vilka minnen som ligger bakom den låten och hur mycket den betyder för henne, men i min påhittade version är det hennes man som sjunger den för henne att ”glömmer du så ska jag alltid minnas”, hur mycket kärlek han har för henne trots att demensen har börjat sudda ut minnena de skapat tillsammans. Så där sitter jag och kan inte hjälpa att dra paraleller till filmen ”The Notebook” samtidigt som jag hoppas att ingen märker när jag torkar tårarna ur mina ögon.
Ända sedan jag var liten har jag varit en känslig person som funderar mycket. Jag minns ännu idag hur jag som 4-åring blev så berörd av ett uppträdande på min mosters bröllop. Det var en flicka som sjöng ”Teddybjörnen Fredriksson” och efteråt kunde jag inte sluta tänka på denna stackars nallebjörn som blev bortglömd och skild från sin bäste vän, vilket ledde till ett av de där långa läggdagssamtalen med mamma. Idag är jag så oerhört tacksam att jag hade (och har) en sådan mamma, en som inte förminskar känslorna fastän de enligt många är ”överdrivna”. En som får en att känna sig helt okej, fastän man känner sig så fel.
Det var under ett samtal med min rumskompis i Wellington som begreppet ”högkänslighet” först dök upp. Jag hade nog öppnat upp mig om någonting och efter att ha pratat en stund så påpekade hon att jag nog kanske har detta personlighetsdrag. Därefter gjorde vi ett test på mig (hsperson.com) där jag påstående efter påstående verkligen kunde känna igen mig. Därefter tänkte jag inte så mycket mera på det, förrän kanske ett år senare när jag var hemma i Finland. Denna gång var det under ett samtal med min syster och hon sa något i stil med ”det där har nog sekärt med din högkänslighet att göra” och tipsade mig sen om högkänslighetspodden som jag därefter lyssnat till varje avsnitt av. Vilken underbar känsla att bara få alla tankar och känslor förklarade för sig! Dessutom lära sig mera om hur man fungerar som person och hur man ska hantera alltihop. Den här podden är verkligen guld för dig som är högkänslig, så se till att lyssna på den.
15-20% av befolkningen är högkänsliga och av dem är 70% introvert högkänsliga och 30% extrovert högkänsliga. Jag hör till den extroverta varianten. Inte konstigt att man kännt sig så fel när det finns så få av ”sådana som jag”. Förstås är det inte helt svart på vitt, man kan vara mer eller mindre högkänslig , se det som en högkänslighetsskala. Vad som kännetecknar en högkänslig person kan beskrivas i förkortningen DOES. Där D:et står för en djupare bearbetning av information. Vi tänker noga igenom saker som händer och alla möjliga alternativ. Vi har även en bra intuition, alltså att vi ”bara känner på oss” någonting utan att egentligen veta hur. Jag brukar själv ofta få höra att ”du övertänker/överanalyserar” eller också kan jag förvåna när jag ”bara vet” för att jag fick en känsla. O:et står för överstimulering, vilket vi lätt blir när det är för mycket stimuli och nya intryck som alla (ofta omedvetet) bearbetas genomgående. Det här märker jag själv av t.ex. när jag upplever att jag har för många bollar i luften eller om det är mycket nytt på jobbet. Definitionen av ”för mycket” kan variera mycket för en högkänslig och någon som inte är det. E:et står för emotionell mottaglighet, med andra ord är högkänsliga väldigt empatiska och kan sätta oss in i andras känslor och upplevelser för att vi verkligen känner deras känslor. Det har gjorts forskning på detta där man kommit fram till att så kallade spegelneuroner är mera aktiva hos högkänsliga. Vi reagerar även starkare på både positiva och negativa händelser, vilket gör att vi minns dessa händelser bättre- på gott och ont. Jag upplever själv att när jag är glad så är jag verkligen euforiskt, men motsatsen är inte alls lika trevlig. S:et innebär att vi uppfattar det subtila, de där små sakerna som andra kan missa som t.ex. stämningen i ett rum eller att en person är bekymrad över någonting utan att ha yttrat ett ord.
Det är lätt hänt att man som högkänslig känner sig fel och otillräcklig när man inte ”orkar lika mycket som andra”, ”alltid överanalyserar” och är så ”överkänslig”, men ur ett evolutionsperspektiv så skulle människosläktet aldrig ha överlevt om människor med detta personlighetsdrag inte fanns. Det behövdes någon i flocken som var extra känslig för stimuli och därav kunde uppmärksamma faror i tid, hitta de bästa boplatserna och lägga märke till om någon i gruppen var sjuk. Mitt råd till dig som högkänslig är att lära dig mera om din högkänslighet så att du förstår vad du behöver för att må bra, men även inse vilka positiva aspekter det innebär och hur det berikar ditt liv. Ibland önskar jag att jag inte var så högkänslig, men jag har lärt mig hur jag ska hantera överstimulering och att acceptera att jag är den jag är och till och med njuta av det. Livet har djupa dalar, men även höga berg och det är utsikten från de bergen som gör livet som högkänslig så fantastiskt!
I det här inlägget skrapar jag bara lite på ytan om högkänslighet, men jag hoppas att det lite ökar medvetenheten både för de som känner igen sig, men också de som inte hade en blekaste aning om att det här personlighetsdraget existerar. Vill du lära dig mera kan jag varmt rekommendera: podden: Högkänslighetspodden, hemsidan: hsperson.com och boken ”Den högkänsliga människan” av Elaine Aron.
[Fotot är från en camping-trip till Bribie Island, Australien på 2018]