Jag hade en gång en klient som fick en stroke i ung ålder och när hen vaknade upp på sjukhuset klarade hen inte äns av att sitta själv och sov 20 timmar om dygnet på grund av kraftig hjärntrötthet. Hen fick beskedet att aldrig kunna gå eller köra bil igen. Vilken tur att hen inte lyssnade, för när vi träffades körde hen dit själv med bil och gick med endast stöd av en käpp. Ännu x antal år senare har påvisats viss förbättring tack vare rehabilitering och klienten var ytterst beslutsam att fortsätta utvecklas. Jag verkligen beundrade hens inställning.
Stroke patienter är ofta levande bevis på hur plastisk (föränderlig) vår hjärna är. Beroende på var i hjärnan och hur stor omfattning stroken orsakat skada kommer olika funktioner hos personen i fråga påverkas. Till exempel är det vanligt med balanssvårigheter och yrsel efter skador i lilla hjärnan och generellt brukar man säga att skador i vänster hjärnhalva påverkar språket. Det som är fascinerande är att fastän ett visst område i hjärnan förstörs av stroken kan nya nervbanor skapas. Föreställ dig hjärnan som en skog med en massa nedtrampade stigar (nervbanor)som leder till olika platser (funktioner). En jordbävning (stroke) inträffar och sprider kaos i hela skogen och de stigar som nyss var så väl uttrampande är nu helt borta och omöjliga att hitta. Småningom börjar man röja upp i skogen och lyckas hitta vissa stigar åter, men vissa stigar går inte att rädda. De stigar som gått förlorade i jordbävningen kanske ledde till en viktig plats så man beslutar att göra en omrutt och börjar då arbetet att trampa upp en ny stig. Den syns inte ännu, men med tid och tålamod kommer man att kunna ta sig till platsen igen. Det är precis vad vår hjärna också gör. Förstörs nervbanor så kommer hjärnan med all makt att försöka hitta en annan väg så att dess funktioner ska kunna återtas. När det gäller stroke så lämnar tyvärr vissa ”stigar” ibland förstörda, men det är fantastiskt hur många som faktiskt kan byggas upp/om.
Det har forskats mycket om hjärnan och dess plasticitet på senaste tid och där har framkommit att inte bara strokehjärnan är sådär förändelig utan allas hjärnor kan omformas oavsett ålder (förstås lättare att påverka i yngre ålder) och det tycker jag är så himla fantastiskt! Det betyder att det aldrig är för sent att förändras, utveckla nya färdigheter och kunskaper eller ändra sitt beteende. Det sitter i huvudet, ditt mindset och inställning till att prova nya saker på nya sätt. Jag pratar om skillnaden mellan att ha ett statiskt mindset och ett dynamiskt mindset. Ett statiskt mindset innebär att man upplever att man inte kan göra något åt hur bra eller dålig man är på olika saker. Man gör allt för att undvika misslyckanden och tar sig därför ofta inte an svåra utmaningar, som skulle kunna leda till personlig utveckling. Man befinner sig alltså konstant innanför sin bekvämlighetszon och får därför en falsk känsla av kontroll. Dynamiskt mindset innebär att man upplever att man kan utveckla sig själv och sina förmågor om man anstränger sig. Man är mindre rädd för att misslyckas, utan tar misslyckanden som en lärdom och är medveten om att motgångar inte definierar en som person.
Jag visste inte om det då, men jag har varit fast i ett statiskt mindset. Övertygad om att jag inte var bra nog, trodde att jag aldrig kunde bli. Rädd för att misslyckas, så jag undvek att försöka. Sköt upp det. Tänkte att ”sen när jag är redo”. Sanningen är att man kommer aldrig att känna sig redo att göra saker man är rädd för, men man behöver ta det där steget i alla fall. Ut ur bekvämlighetszonen, det är där livet börjar. Våga ta det där första myrsteget i rätt riktning. Våga ta sig an nya utmaningar fast de skrämmer en. Våga ta risken att misslyckas och lära sig av dem för att kunna bli bättre. Våga ta risken att bli sårad, för att kanske finns det en chans att det kunde leda någonstans fantastiskt. Tack vare mental coaching förändrade jag omedvetet mitt mindset från statiskt till dynamiskt. Jag kan fortfarande bli rädd att misslyckas, men jag låter inte rädslan ta över och gör det endå. Tänk vilken fin möjlighet att växa som person, utvidga min bekvämlighetszon och bli lite modigare varje gång. För mod är inte en frånvaro av rädsla, utan mod är när man är rädd, men gör det ändå.
Sätt att förbättra din hjärnplasticitet:
Lär dig ett nytt språk, instrument eller annan hobby
Res och upptäck nya platser
Skapa någonting creativt eller läs böcker
Sov ordentligt
Motionera (läs Anders Hansens bok ”Hjärnstark” om du vill veta mera om hur)
[Bilden är från Mount Rainier National Park i WA, USA, 2016]