Jag hade egentligen tänkt skriva om någonting annat, men jag kunde inte koncentrera mig på det, kom ingenstans med den tanken. Istället började jag skriva om vad som ockuperade mitt huvud. Något som säkert tar upp mycket plats även i andras tankar.
Den 24:e februari var jag på jobbet största delen av dagen. Mellan klienter hörde jag nyheterna i bakgrunden, såg inlägg på sociala medier och försökte ta dagstidningen till hjälp för att förstå vad som egentligen händer. Ryssland invaderar Ukraina. På 2022. Hur kan något sådant hända i denna moderna värld. Hur kan en politisk ledare vara så maktgalen, så hänsynslös och så omänsklig att han utan att tänka attackerar städer och oskyldiga människor. Människor som bara vill leva ett vanligt, fredligt liv.
Några av de sista krigsveteranerna som ännu lever i Finland kommer jag i kontakt med regelbundet på mitt jobb. Den dagen diskuterade vi läget i Ukraina, jag och en krigsveteran. Dessa krigsveteraner kämpade för Finland när ryssen anföll från öster under andra världskriget (fortsättningskriget 1941-1944) och har sedan dess fått leva i fred. De är alla långt över 90 år och jag kan bara föreställa mig vilka minnen och rädslor som kan väckas till liv när de nu, efter alla dessa år, igen får höra att ryssen är i farten.
Jag är medveten om att det här inte är första gången sedan andra världskriget som någonting fruktansvärt händer i världen, men Ukraina känns så nära inpå. Nära geografiskt och kulturellt, till och med utseendemässigt. Imorse läste jag om vad som hänt, såg bilder, videoklipp. All förödelse, alla människoliv som avslutast för tidigt och alla familjer som tvingats fly och lämna kvar sina män för att försvara deras hem. Det är svårt att inte beröras. Svårt att inte känna smärtan. Mina tankar är med Ukrainas folk.
Händelser som dessa kan skaka om ens tillvaro. Det är lätt att känna hopplöshet och maktlöshet. Det är okej att känna oro och rädsla, men låt inte känslorna ta kontrollen över dig. Fokusera på vad du kan kontrollera. Vi kan inte kontrollera vad Putin hittar på, men vi kan kontrollera oss själva, så sätt fokus på det istället. Du kan kontrollera hur många gånger du läser/lyssnar på nyheterna. Visst vill vi hålla oss uppdaterade hur läget utvecklas, men begränsa dig till 1-2 gånger per dag. Se även till att behålla rutinerna. Gör det du vanligen gör för att inte bara fastna i att oroa dig. Sök socialt stöd. Prata om det som du behöver ventilera, men se även till att det inte blir allt du pratar om hela tiden. Bidra med hjälp om det är någonting du kan erbjuda. Be om det är någonting du brukar göra, men kom även ihåg att ta hand om dig själv. Världen blir inte bättre av att du lider. Vi är bättre på att ta hand om varandra om vi mår bra.
“When I was a boy and I would see scary things in the news, my mother would say to me, “Look for the helpers. You will always find people who are helping.” -Mr. Rogers
[Fotot är från sommarstugan ifjol]