Det första vi gör när vi föds är att andas in och det sista vi gör när vi dör är att vi andas ut. I allmänhet så klarar man sig 3 veckor utan mat, 3 dagar utan vatten, men endast 3 minuter utan syre förrän hjärnceller börjar dö. Vi tar omkring 20 000 andetag varje dag utan att behöva ägna äns en tanke på det, tack vare att det sköts helt automatiskt av vårt autonoma nervsystem.
Vårt autonoma nervsystem, ”stressystemet”, styr kroppens organ och kan inte påverkas av vår vilja. Det delas in i det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet . När det sympatiska nervsystemet är mera aktivt förbereder det kroppen för kamp eller flykt, oavsätt om du stöter på ett farligt djur eller om du är sen till ett viktigt möte. Stresshormoner (kortisol, adrenalin och noradrenalin) frigörs i blodet och du får ökad puls och blodtryck, en snabbare och ytligare andning, blodet fokuseras ut till skelettmuskulaturen och du får även en försämrad förmåga at tänka klart och fatta genomtänkta beslut och istället agerar mera impulsivt och känslomässigt. Då sätts vissa av kroppens funktioner på paus, de som inte direkt hjälper till vid en livshotande situation, som t.ex. matsmältningen. Det parasympatiska nervsystemet behövs när vi ska varva ner och återhämta oss. Det är då kroppen tar sig tid för matsmältning, sårläkning, fortplantning, sömn och liksom återuppbygger kroppen.
Stress i sig är inte farligt, men det är när den blir långvarig (många månader, år) och utan återhämtning som det kan leda till en försämrad hälsa. Vi reagerar alla olika på stress och vissa är mera känsliga för den än andra. Den individuella upplevelsen av stressen är i centrum, alltså att intensiteten av stressen är beroende av hur personen i fråga värderar och bedömer en händelse som orsakat hen stress. Hur vi tänker och agerar påverkar hur vi upplever stress oberorende av vad som utlöst den.
Det första tecknet jag själv lägger märke till vid stress är att min andning blir väldigt ytlig, så där att andetaget liksom stannar förrän det åkt ända ner till lungorna. Bröstkorgen blir sedan spändare och spändare och axlarna dras uppåt och framåt, vilket i sin tur leder till spänd nacke och småningom även huvudvärk. Det blir en ond spiral och om man inte bryter den, så kommer kroppen att fortsätta protestera med psykosomatiska symptom tills du gör det. Det kan vara allt från magbesvär, sömnproblem, trötthet, illamående, ångest, depression och värk på alla världens ställen i kroppen. Dessutom försämras immunförsvaret när du är stressad under en längre tid och du har större risk för skador och inflammationer i kroppen. Jag har, förutom ovannämnda symptom även upplevt sådana smärtor i benen att jag varit oförmögen att stå längre stunder, jag har svimmat, blivit så spänd i bröstet att det känts som om jag inte fått tillräckligt med luft, min bukaorta har pulserat så kraftigt att jag varit rädd att den ska spricka och även fått ryggskott, högst troligen till en följd av stress.
Som jag tidigare nämnde så kan det autonoma nervsystemet inte påverkas av vår vilja, men det finns ett knep att ta sig runt och det är via andningen. Andas djupt och långsamt med en längre utandning, det gör att det parasympatiska systemet blir mera aktiverat och lugnar ner din kropp. Känner du dig stressad och känner att den där onda spiralen är igång, lugna ner tempot. Öva på att prata och röra dig långsammare, tugga maten ordentligt, lyssna uppmärksamt när folk pratar, känn solen som värmer ditt ansikte, men framför allt andas, andas, andas. Redan efter några lugna andetag lugnar kroppen ner sig. Testa att t.ex. andas in 1-2-3-4-5 och ut 6-7-8-9-10-11-12. Upprepa det några gånger till du känner dig lugnare. Sen kan du testa på att förlänga andetagen ( speciellt utandningen) ytterligare om det känns okej för dig. Alla började vi med ett andetag, ta hand om ditt. Ta hand om dig.
[Photot är från Wanaka, Nya Zeeland 2019]