Inför 2021 frågade min coach mig vad mitt mål inför det kommande året var. Jag svarade att jag vill ge kärleken en chans. Att verkligen helhjärtat kasta mig ut. Att vara modig och våga vara sårbar. Att ta rädslan att såra och bli sårad i handen och göra det ändå.
Så efter att vi hade rett ut vad jag verkligen letar efter i ”min person” gjorde jag vad som fanns tillgängligt under en pandemi. Det blev alltså tinder. Igen. Och det var himla obekvämt. Igen. Inget illa menat till tinder eller de normala, trevliga människor som använder sig av appen för att hitta vad de söker, men jag känner starkt att tinder verkligen inte är ämnad för högkänsliga, i alla fall inte för mig. ”Jamen du ska inte övertänka så mycket” Jaha tack för tipset. Sen när har det fungerat för en högkänslig? Jag försökte även att dejta utan appar, vilket jag föredrar så mycket mer, men trots tappra försök visade det sig att det inte var min tur. Ännu.
Nu med så några dagar kvar av 2021 kan jag stolt säga att jag höll mitt mål. Jag gav kärleken en chans och jag kan gladeligen säga att jag också hittade den. Inte den kärleken som jag till en början hade i åtanke för nu nästan ett år sedan. Inte kärleken till en annan person. Istället fann jag kärleken inom mig. Kärleken till mig själv. Personen jag är och är påväg att bli. En kärlek som jag kan lita på, som behandlar mig väl. En kärlek som jag alltid kan ha med mig. En kärlek som jag kommer att ta hand om och uppskatta tills den dagen jag hittar den personen som jag vill dela den med.
De säger att du behöver älska dig själv före du kan älska någon annan. I många år har jag struntat i detta. Omedvetet tänkt att bara jag ger dem hela mig och all min kärlek så löser det sig. Tänk så fel jag hade. Hur ska jag verkligen kunna älska en annan person om jag inte äns kan älska mig själv? Hur ska en person veta hur han ska älska mig om jag inte äns vet hur jag älskar mig själv? Hur ska ett förhållande bli balanserat om jag inte tar plats och ber om vad jag behöver utan bara gör mig liten och ger utan att ta emot? Hur ska jag visa vem jag innerst inne är om jag anpassar mig enligt den andres behov och struntar i mina egna?
Att kunna känna av subtila sinnestämmninar och hur andra personer mår är en styrka, men börjar man då anpassa sig efter allt man känner av bara för att vara andra till lags blir det problem och det blir oerhört tröttsamt i längden. Ju mer jag lär mig om mig själv, mina värderingar, mina behov och hur min högkänslighet kommer till känna, desto bättre blir jag på att inte fastna i fällorna jag gillrar för mig själv. Det leder till viktiga insikter. Ju mer jag tar hand om mig själv, respekterar mig själv och accepterar mig själv precis som jag är desto kärleksfullare beslut kan jag göra för mig själv.
Att hitta kärleken till mig själv har varit stort. Från att ha avskytt ensamheten och undvikit den med full makt, så trivs jag numera att umgås med mig själv. Jag till och med njuter av egentiden. Istället för att kämpa med att tysta ner destruktiva tankar använder jag nu den energin till annat som ger mig energi. Istället för att tänka nedvärderande om mina tankar och känslor så blir jag istället nyfiken på dem och vad de försöker berätta för mig. I tystnaden med mina egna tankar får jag återupptäcka vad jag faktiskt tycker om och njuter av. Vad jag behöver i detta nu. I tystnaden återupptäcker jag delar av mig själv som tidigare inte fått plats. Jag upptäcker hur mycket kärlek det finns, bara jag rensar bort allt som står i vägen.
Relationen till dig själv är den ända relationen som varar livet ut. Numera trivs jag i den relationen och känner att jag är den person jag vill leva med resten av livet. Vi har våra konflikter och upp- och nedgångar, men jag vet att vi kommer att komma igenom dem. Så länge viljan och kärleken finns där så löser sig resten. Och jag är redo att göra jobbet. I relationen med mig själv och med rätt person när den tiden kommer.
Önskar er all kärlek för resten av 2021 och för inkommande år. Kärlek för dig själv, de omkring dig och för själva livet. God jul och ett gott nytt år!
[Fotot är taget i somras på midsommar ute vid en väns sommarstuga i Pörkenäs]